“Nej, hon bits”

“Tyvärr vi har lite bråttom”, “Hon gillar inte andra människor, tyvärr”, “Nej, hon är aggressiv”, “Hon är inte så förtjust i barn”, “Nej, tyvärr, en annan gång”.

Puh. Jag är full av svar på frågan “Får man klappa?”, vissa med mer sanning i än andra, för det är nog ingen som tittat på Nova och hållit med om att hon nog faktiskt är aggressiv och kan bitas. Men hur mycket jag än försöker förklara hur det verkligen ligger till vet jag att när jag vänder ryggen till barnen som just frågat och går mumlar de att det är synd om hunden och att hon skulle ha det bättre hos någon annan än en 19-årig surkärring. Jag vet, för jag har också varit elva och frågat om man får klappa.

Detta är vad jag funderar över idag. Vad säger man egentligen för att på bästa sätt förklara att ens hund är totalt ointresserad av andra människor som hon inte känner och blir osäker om de är för “påiga”? För att hälsa på Nova krävs en hel del saker av alla parter inblandade – tid och tålamod att låta henne komma fram först, lugn och trygghet så Nova kan ta det i sitt eget tempo, förståelse för hundar och hundens kroppsspråk samt en hel del kunskap om hur Nova tänker och fungerar! Det är en hel vetenskap med andra ord! Hur sjutton ska man ha tid att förklara allt det på 30 sekunder efter att frågan har ställts?

Det här är ett problem som endast uppstår i de perioder då Nova är ensamhund, som nu. Jag vägrar benämna det som “rastypiskt” för det här är inget som hör rasen till, även om många shetland sheepdogs har mer benägenhet att bli “reserverade” (vilket inte är fallet i Novas fall, då hon mer har bestämt sig för att det inte är intressant med andra människor) än andra hundraser. Under de fem år som Nova gått som följeslagare till vår vackraste Maya har jag kunnat säga ja till alla som frågat för jag visste att Maya skulle överösa dem med all kärlek i världen och Nova skulle få stå lite bakom och betrakta på sina egna villkor utan att bli tvingad till aktion.

Men nu ser läget annorlunda ut då det bara är Novisen och jag. Även om jag märker hur mycket hon växer hela tiden och vågar sig mer och mer ut på egna ben stampar vi på samma ställe när det gäller detta eviga hälsande. Så nu letar jag alltså efter en simpel fras som gör att jag slipper halvstrypa min lilla sheltie i ett försök att ställa mig mellan henne och alla attackerande småtjejer som jagar henne på Uppsalas gator. Fast vem kan klandra dem? Jag har ju stans sötaste lilla monster i andra änden av kopplet. <3